140707

Livet är inte en dans på rosor och vissa dagar känns tyngre än andra och idag har varit en ovanligt tung måndag. Att känna att kroppen inte orkar lika mycket som knoppen vill. En oerhört tung och jobbig känsla som är svår att beskriva och så otroligt frustrerande! Att känna att man helst skulle vilja ta semester både från jobbet och sig själv. Få åka ner till sommarstugan, bara vara och ladda batterierna. Att stänga av alla tankar som snurrar i huvudet och kunna njuta och andas in varje minut. Ja, jag vet inte riktigt varför men dessa dagar kommer. Inget kan vara perfekt hela tiden. Livet består av med- och motgångar så man måste lära sig leva med det. Precis som min kloka mamma sa så måste man få tillåta sig själv att vara ledsen och det bästa är oftast att gråta ut.

En månad kvar till PT-utbildningen startar och jag längtar som en tok. Men samtidigt är jag rädd, rädd att jag inte ska hinna må bra, rädd att jag inte ska klara av det. Min kropp är fortfarande inte återställd och jag vet inte vad jag kan och inte kan göra. Det är svårt att känna och jag vill så mycket. Men nu måste jag verkligen försöka fokusera på att bli frisk och pigg till utbildningen. Så nu är det till stor del promenader som gäller och en del rörlighet. Till det en massa plugg såklart men det är bara roligt. 

En välbehövlig promenad med min fina syster, det var precis vad jag behövde idag. Få komma ut i solen och prata massor. Hon förstod mig verkligen och försöker hjälpa och det är jag verkligen glad för. Tack underbara du för promenaden! 


Jag längtar något oerhört till fredag och få åka ner till den bästa platsen på jorden igen! Få tillbringa en helg med världens finaste människor, min mamma och pappa. Jag är så oerhört glad att de alltid finns där för mg och jag älskar dem mer än något annat! Jag är så tacksam att jag fick just de som mina föräldrar! 

En påminnelse till mig själv,
och alla andra:
Believe In Yourself! 

Kommentera här: